Teknik i förskolan:

Jag har nu tittat, undersökt och funderat kring tillämpningen av teknik på den förskola som jag (Marica) gör mina fältstudier. Ett stående inslag och tillämpning av teknik på min förskola är digitalkameran samt även diktafon. Pedagogerna använder dessa flitigt för att dokumentera det barnen gör. I detta sammanhang används även datorn för att kunna skriva ut och dels sätta upp bilder och text på väggarna, men även för att kunna förse barnens portfolios med dokumentation.
Även barnen har tillgång till en dator som används för att både spela spel, skriva och rita med. Jag har dock observerat att barnen inte får trycka på datorn själva utan måste be en vuxen att göra detta. Funderade lite över varför det är så och tror att de kanske vill ha koll på vad barnen gör och att den även blir avstängd när den används färdigt. Tycker ändå att det är lite märkligt att de inte får trycka igång den för vad skulle kunna hända? Jag tror att de flesta barn som använder datorn hemma är vana vid att sätta på och stänga av den, men på förskolan blir de inte betrodda att göra det, man kan fundera vad det kan leda till…?

Jag har studerat olika material och kan koppla en hel del till teknik. Med A-S Ahlriks (2009) definition på att teknik är det som människan kommit på för att förenkla sin vardag så har jag gått på jakt efter teknik i förskolan.
Tekniken finns i många av de saker som barnen använder dagligen i form av exempelvis pennor, pennväsare, saxar, säkerhetsnålar, penslar, whiteboard, dockvagnar, klädnypor, vävstolar, nål och tråd, vattenkranar, toaletter, bestick, cd-spelare, tvättmaskiner och torkskåp. På den här avdelningen får barnen även använda en overhead när de vill måla av något på en whiteboardtavla. På den får de även sätta upp större papper. Barnen har även tillgång till olika byggmaterial där de kan konstruera och bygga. Exempel på det är kapplastavar, brios byggmaterial kommer inte på vad de heter, men det syns på bilden (till höger) och de material med magneter som syns till vänster på bilden:

Även ute är tekniken synlig i exempelvis spadar, hinkar, cyklar, grävmaskiner, grindar, och gungbrädor.

Jag frågade om de brukade arbetade medvetet med teknik på förskolan och då berättade en av pedagogerna att de förra veckan hade arbetat med block och talja för att barnen skulle mäta sin kraft gentemot pedagogerna. De fick då möjlighet att pröva sin styrka både med och utan ett block och en talja.


Varför ska vi då arbeta med teknik på förskolan?
Enligt A-S Ahlrik (2009) är teknikens syfte och uppdrag ur ett barnperspektiv att barnens naturliga nyfikenhet för teknik ska bli stimulerad så att de ges möjlighet att förstå sin omvärld. Vi har också uppdraget enligt Lpfö98 där det står att förskolan skall sträva efter att varje barn ”utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av material och tekniker”. Ginner (2009) menade på sin föreläsning att teknik i första hand handlar om problemlösning och här tror jag att förskolan kan hjälpa barn att just få testa sig fram och lägga en grund till att utveckla en tro på den egna förmågan och att just våga testa och försöka. Barn idag möter mer teknik än barn gjorde för 10-20 år sedan och jag vill mena att förskolan behöver hjälpa barnen att på ett lekfullt sätt få bekanta sig med den, prova den och fundera och experimentera kring den så att de får ett naturligt förhållningssätt till den och kan få hjälp med att lägga en tidig grund till ett livslångt lärande. Men även för att ge barnen möjlighet att utveckla grund till teknisk förståelse för att kunna bli delaktiga i ett samhälle byggt på demokratins grunder (Ginner, 2009 och Lpfö98). Här behöver barnen stöd, hjälp och vägledning av en vuxen anser jag, men tyvärr har jag inte sett många exempel där det sker. Jag tror att tekniken ofta glöms bort och kommer i skymundan. Kanske kan det bero på att förskolan domineras av kvinnor och många ofta menar att de är så otekniska?!